Stabila linser - vanliga vid ögonsjukdomar och större synfel

Idag då man talar om linser så är det ofta de mjuka som man först tänker på. Begreppet hårda linser som förr användes har nästan helt kommit att försvinna. Det innebär dock inte på något sätt att den hårda linsen försvunnit. Istället använder man ett annat namn för att beskriva dessa typer av linser: stabila linser.

Vad är då stabila linser? Det snabba svaret på frågan är att stabila linser är hårda - ofta gjorda av glas - och har en lång hållbarhet i och med detta. De går att använda i upp till ett år. Trots att de inte innehåller någon vätska så kan de ändå släppa igenom syre och de är inte heller lika känsliga för vare sig beläggningar och/eller bakterier; dessutom så är stabila linser lätta att hålla rena.

En naturlig fråga blir varför inte stabila linser används i en större omfattning - varför har vi mjuka linser om fördelarna med de hårda linserna är så pass många? I Sverige så var vi tidigt ute med att utveckla mjuka linser och ta steget mot att använda sådana. I och med det så blev användningen av hårda/stabila linser mer ovanligt då de mjuka de facto har större fördelar. Att välja mellan stabila linser och mjuka sådana är egentligen inget val att göra - du kommer att få en mer angenäm resa, både sett till skötsel och sett till effekt, genom de mjuka linserna som finns på marknaden.

Men, ibland så har man inget val och då är stabila linser ett väldigt bra alternativ. Lider du av kraftig astigmatism, har väldigt torra ögon eller lider av en ögonsjukdom så kan stabila linser vara den enda lösningen för dig. Keratokonus är ett typiskt exempel på en ögonsjukdom där stabila linser mer än väl fyller sin funktion.

Keratokonus och stabila linser

Keratokunos är en ögonsjukdom som varit känd sedan 1800-talet. Ordet kommer från grekiskan Kera - Horn - och Konus - Kon - och det säger ganska mycket om vad det hela handlar om. En vanlig hornhinna är sfärisk till sin form - en person som lider av Keratokunus har en konformad hornhinna; något som ofta sker i takt med åren. Vanligt är de första signalerna syns i tonåren och att man ser en stor förändring hos personer som närmar sig 30-årsåldern.

Orsak till Keratokonus

Orsaken till varför man drabbas av denna ögonsjukdom är ännu inte fastställd. Däremot så kan man se samband mellan atopiskt eksem och Keratokonus. Även personer med Downs Syndrom löper en större risk att drabbas. Keratokonus kallas även för Akademikerns ögonsjukdom och vi tänkte snabbt peka på några intressanta punkter gällande denna ögonsjukdom:

• Den framskrider långsamt och avstannar ofta någon gång i 40-årsåldern.
• Till en början kan sjukdomen korrigeras med hjälp av glasögon och/eller mjuka linser. I ett senare skede - ofta då efter 30-årsdagen - så brukar stabila linser ordineras och användas.
• Toppig hornhinna är en fri översättning av Keratokonus som ger en bra bild av vad det handlar om. Keratokonus är till mångt och mycket en slags felprogrammering av hornhinnan.

Symptom vid Keratokonus

Vanliga symptom vid Keratokonus är: Nedsatt synskärpa trots glasögon/linser. Dubbelseende på ett öga i taget (monokulär diplopi). Sämre kontrast- och mörkerseende. Optiska förändringar är också ett vanligt symptom som innebär att man ser flera föremål istället för ett enda. Kör du bil och möter en motorcykel i mörker så kan dess ljuskälla uppfattas som flera stycken som framställs i ett slags organiserat kaos.

Behandling vid Keratokonus

Det vanligaste är att man korrigerar Keratokonus med hjälp av stabila linser. Förenklat så innebär det att de stabila linserna bildar en artificiell sfärisk hornhinna som kompenserar den egna - oregelbundna och konformade - hornhinnan. Normalt så fungerar det väldigt bra - men man ska även veta att om synskärpan inte går att få upp så kan en hornhinnetransplantation vara den enda lösningen. Det får man naturligtvis svart på vitt reda på vid en undersökning hos optikern.

Crosslinking är en metod som numera går att använda - och som används väldigt frekvent - för att korrigera keratokonus. Det innebär att man - med hjälp av Riboflavin; ett B-vitamin - stabiliserar bindväven(fibrillerna) i den mjuka hornhinnan. Förenklat så innebär metoden Crosslinking att man droppar Riboflavin på mjuka hornhinna varpå man därefter lyser med ett starkt UV-ljus och därigenom får stabilare bindväv. En metod som fungerar bäst i ett tidigt skede och som innebär att man bromsar upp den uttunning av hornhinnan som annars skulle ske snabbare vid keratokonus. Crosslinking är inget botemedel - men väl en kraftig inbromsning som ofta faller väl ut.

En annan metod som är vanligt förekommande vid keratokonus kallas för Intacts. Den metoden innebär att man sätter i halvcirkelformade bågar av plast i hornhinnan. Genom detta så jämnas den typiska toppigheten ut. Intacts som metod brukar ofta kompletteras med glasögon eller kontaktlinser.

PMD - en variant av Keratokonus

Pellucid Marginal Degeneration - PMD - är en variant av Keratokonus som vanligen förekommer i båda ögonen. Till skillnad mot Keratokonus så framträder PMD ofta vid ett senare skede i livet och det handlar om ett degenerativt tillstånd på hornhinnan. Vid PMD så brukar följande steg tas för att korrigera sjukdomen:

• Undersökning. Första steget är att en optiker genomför en grundlig undersökning av synstatus för att få en god uppfattning kring omfattningen. Efter detta så genomför man mätningar samt tar topograf-bilder på ögonen. Allt detta för att sedermera kunna presentera vilka alternativ som finns - och passar den enskilde patienten - inom stabila linser.
• Utprovning: Den initiala undersökningen tar ungefär en timme och följs därefter upp av ytterligare - minst - sextio minuter. Denna timme (som kan bli två-tre timmar) är vigd åt utprovning av linserna som ska användas. Den genomförs för att se vilken form, radie, diameter och styrka patienten behöver.
• Linserna anländer: De beställda linserna levereras och provas på plats. Som vid vanliga, mjuka linser så kräver även stabila linser träning för att sättas på plats och detta sker normalt hos optikern. Frågor och svar om hantering och skötsel gås också igenom vid detta steg. Naturligtvis så testas även effekten där man får genomföra synprov samt rent allmänt känna sig för hur de stabila linserna känns insatta i ögonen. Centreringen, storleken och rörelsen på kontaktlinsen ska kännas som vid utprovningen.
• Återbesök: Efter några veckor sker ett återbesök där man kontrollerar att allting gått enligt planerna och där optikern undersöker både ögon och linser.

Vilka stabila linser används normalt?

Vi tänkte presentera de vanliga stabila linser som normalt används och gå igenom lite kring vad de innebär och varför de ordineras varje enskild patient:

Semi Sclerala stabillinser:

Semi Sclerala Stabillinser används ofta vid fall där hornhinnan är ojämn och oregelbunden eller då en patient har väldigt känsliga ögon - inte sällan hör dessa två egenskaper ihop.

Vid tillfällen då vanliga, astigmatiska linser inte räcker till - vid regelbunden och stark astigmatism - så brukar dessa stabila linser med fördel hjälpa till att ge bättre synskärpa.

Jämför man Semi Sclerala Stabillinser med små Corneala diton så är de större till storleken (diameter) och ger ofta en bättre komfort.

Mini Sclerala Stabillinser:

Dessa stabila linser används mer vid mycket oregelbunden hornhinna som vid nämnda Keratoconus eller efter en misslyckad ögonoperation. Även vid transplanterad hornhinna eller vid torra ögon så brukar dessa vara lösningen för bättre synskärpa.

Principen är att man fyller linsen med koksaltlösning och sätter den på plats underifrån. Linsen byggs som en bro över hornhinnan och den vilar nästan uteslutande på den vita delen av ögat - senhinnan (Sclera).

Som vid Semi Sclerala Stabillinser så ger dessa linser högre komfort än vad de mindre corneala stabillinserna gör.

Natural Fit

Det här är en specialframställd stabillins som är formstabil. Främst så passar den för patienter som lider av astigmatism och som saknat framgång med andra alternativ - antingen mjuka toriska linser eller andra typer av stabila linser. Natural Fit fungerar sämre för patienter som lider av Keratokonus eller andra hornhinnedystrofier och där brukar istället de alternativ vi tittat på ovan fungera bättre.

Natural Fit innebär att man anpassar linsens geometri utifrån patientens förutsättningar; genom topografmätningar och linsens asfäriska form - både fram- och baksida - så beräknas linsen för att passa hornhinnans form. I slutändan innebär det en perfekt anpassad lins för patienten där högsta komfort upplevs vid tillpassning.