Hyperopi innebär att man är översynt och det drabbar ungefär en fjärdedel av befolkningen. Personer med översynthet ser objekt på långt håll bra medan objekt blir otydliga på nära håll.
Översynthet eller långsynthet som det också kallas är en form av brytningsfel som inträffar då linsen bryter för lite i förhållande till ögats längd, dvs parallella ljusstrålar bryts inte rätt på näthinnan utan en bit bakom. I de flesta fall beror det på att ögongloben är för kort eller på att hornhinnan är plattare än normalt. Översynthet har man med sig från födseln och i många fall försvinner problemet i sjuårsåldern då ögat vuxit färdigt.
Det är vanligt att personer med detta synfel kompenserar genom att själva öka ögats ljusbrytning, dvs ackommodera (fokusera) på objektet och då inte märker av sin översynthet. Men eftersom ackommodationen innebär en anspänning av ögonmuskulaturen brukar detta emellertid till slut leda till huvudvärk och trötthet och det är därför nödvändigt att korrigera med linser eller glasögon.
Vid kraftig översynthet räcker inte ackommodationsförmågan till utan objekten blir suddiga ändå, även på långt håll. Hos barn med kraftig översynthet är det viktigt att denna upptäcks i tid och korrigeras med glasögon, annars kan synutvecklingen påverkas negativt och resultera i skelning. När man kommer upp i fyrtioårsåldern försvagas också ackommodationsförmågan vilket gör att en person som tidigare inte märkt av sin översynthet nu behöver glasögon eller linser för att se bra.
En mer framträdande hyperopi i takt med stigande ålder ska inte förväxlas med presbyopi (ålderssynthet). För att korrigera hyperopi använder man plusglas där linsen är konvex och tjockare på mitten. Dessa ändrar hur ljusstrålarna bryts i ögat. Här har dock linser en klar fördel gentemot glasögon eftersom det när man använder glasögon sker en bildförstoring och ögat ser större ut genom glaset, något som kan uppfattas som störande.
Artikeln är granskad och verifierad av:
Anne Seideman