Ögats anatomi

Innehåll artikel

Sklera
Koroidea
Retina
Glaskroppen
Macula
Fovea
Papillen
Linsen
Synnerven
Pupillen
Iris
Kammarvatskan
Cornea
Ciliarkroppen
Konjuktiva

Ögats anatomi

Sklera

Sklera, även kallad ögonvita är en senhinna. Den är mycket robust och skyddar de inre känsligare delarna av ögat så som retina och koroidea. Den är ca 1 mm tjock förutom där de raka ögonmusklerna fäster, där är den 0.3mm. De raka ögonmusklerna är 4 av 6 muskler på varje öga som kontrollerar ögats rörelser. Utanpå sklera ligger episklera som innehåller blodkärl som försörjer sklera med syre och näringsämnen. Det är dessa kärl man ser på utsidan av ögonvitan.

Koroidea

Koroidea är skiktet som ligger innanför sklera. Skiktet består av ett nätverk av kärl som försörjer retina bakifrån med syre och näringsämnen. Vid våt maculadegeneration, även kallad "gulafläcken sjukan" är det blodkärl från detta kärlnätverk som är boven i dramat.

Retina

Retina brukar i dagligt tal kallas näthinnan. Det är här ljusreceptorerna som gör att vi kan se sitter. Det finns 2 olika sorters receptorer, tapparna som är känsliga för olika färger arbetar i starkare ljus och stavarna som fungerar bäst i svagt ljus ser i svart/vitt. Stavarna är vanligast perifert på retina och tapparna är koncentrerade till fovea. Ett allvarligt tillstånd relaterat till retina är amotia retinae eller näthinneavlossning. Upplever man blixtar i synfältet som man inte kan förklara på något annat sätt t.ex. migrän, eller att det blir svart för delar eller hela synfältet skall man omedelbart söka vård.

Glaskroppen

Glaskroppen är en gelemassa som fyller ut ögongloben bakom linsen. Framför linsen är det kammarvätskan som fyller tomrummet. När man blir äldre minskar glaskroppen något i volym och det fylls på med vätska som tar det överblivna utrymmet. När glaskroppen minskar i volym kan den lossna från näthinna, det är detta som kallas glaskroppsavlossning. Det är i sig ett ofarligt fenomen men glaskroppen kan dra med sig näthinnan och då uppstår ett allvarligt tillstånd som kallas näthinneavlossning.

Macula

Macula är området runt fovea. Här är syncellerna ganska tätt packade vilket leder till en god upplösning av bilden eller bra synskärpa om man så vill. Utanför maculaområdet är syncellerna inte lika tätt packade men tillräckligt för att man skall kunna upptäcka objekt eller rörelser och sedan vända blicken dit för att mer detaljerat undersöka objektet. En sjukdom som drabbar många äldre är åldersrelaterad maculadegeneration (AMD). Det finns två typer an AMD, en våt och en torr. Den våta har sämre prognos men är till viss mån behandlingsbar medan den torra ofta inte ger så allvarlig synpåverkan. Den torra är å andra sidan inte behandlingsbar. AMD kallas ofta gulafläckensjukan.

Fovea

Fovea eller gula fläcken är den allra mest centrala delen av macula. Här är syncellerna allra tätast packade vilket leder till optimal synskärpa. Fovea upptar ca 5 grader av synfältet. I övrigt påminner fovea om macula.

Papillen

Papillen kallas också för blinda fläcken och är den plats där synnerven sitter fast i ögat. Alla nervtrådarna från alla synceller, efter diverse omkopplingar i näthinnan samt en del blodkärl, har sin ingång till ögongloben via nervutträdet. Detta leder till att det inte finns några synceller just där, därav namnet blinda fläcken

Linsen

Linsen i ögat står för ca 20 av ögats 60 dioptriers brytkraft. Resten av brytkraften ligger i cornea. Det är även linsen som ger oss möglighet att ändra fokuseringsavstånd, till exempel när vi växlar mellan att titta på TV och titta i en tidning. Linsen hänger i en massa trådar som kallas zonulatrådar, dessa sitter i sin tur fast i ciliarkroppen. Man kan likna det vid ett cykelhjul där navet är linsen, trådarna ekrarna och ciliarkroppen är fälgen. När vi skall titta på nära håll drar en muskel i ciliarkroppen ihop sig, på så sätt slappnar zonulatrådarna av och linsen tillåts att bli mindre i diameter men tjockare och detta ökar brytkraften. Efterhand som man blir äldre minskar linsens flexibilitet och vid ungefär 45 års ålder har den stelnat till så mycket att man inte längre kan läsa på normalt läsavstånd, utan man måste ta till läsglasögon. Katarakt eller grå starr är en ålderförändring i linsen som i princip drabbar alla vid något tillfälle i livet i någon grad. Den består i en grumling av linsen som gör att sikten ut blir försämrad. När katarakten blivit så framträdande att den besvärar patienten opererar man ut linsen och ersätter den med en konstgjord.

Synnerven

Synnerven är den nerv som skickar signalerna från ögat till olika delar i hjärnan där bilden tolkas. Synnerven består av ca 1 000 000 nervtrådar. Synnerverna från de bägge ögonen kopplas om bakom ögonen på ett sånt sätt att allt man ser till höger i synfältet skickas till vänster hjärnhalva och vice versa.

Pupillen

Pupillen är egentligen bara ett hål i iris. Anledningen till att den är svart är att pigmentlagret inne i ögat dämpar ljuset så att det inte studsar runt och följaktligen kommer det ut mycket lite ljus genom pupillen normalt sätt. Dock kan man på fotografier se röda ögon och det är färgen på näthinnan man ser på dessa fotografier.

Iris

Iris eller regnbågshinnan är den struktur i ögat som reglerar ljusinsläppet. Vid starkt ljus drar den ihop sig och i mörker ökar pupillens diameter. Vid ackommodation (närseende) är pupillen också mindre än vid samma ljusnivå vid seende på långt håll. Detta beror på att en mindre pupill ger ett större skärpedjup.

Kammarvätskan

Kammarvätskan fyller den främre delen av ögat, i princip mellan linsen och cornea. Den produceras på baksidan av ciliarkroppen, sipprar igenom pupillen, in i främre kammaren och absorberas till slut i kammarvinkeln som är vinkeln mellan cornea och iris. Kammarvätskans funktion är, förutom att hålla ögongloben utspänd, att förse cornea och linsen med näringsämnen och syre från insidan. Främre kammaren är det utrymme som finns mellan linsen/iris och cornea. Om man får obalans mellan produktion och avflöde så att mängden kammarvätska ökar, ökat trycket i ögat. Detta är en av mekanismerna bakom sjukdomen grön starr eller glaukom.

Cornea

Cornea eller hornhinnan är den transparanta struktur som sitter längst fram på ögat. Det är denna som står för den allra största delen av ögats optiska brytkraft, ca 40 av 60 dioptrier. Det är mycket viktigt att cornea är helt klar det är därför det inte finns några blodkärl i den. Cornea försörjs istället med syre och näringsämnen via tårvätskan och via kammarvätskan. Detta kan orsaka problem vid överanvändande av kontaktlinser då det leder till syrebrist som i sin tur leder till att det växer in blodkärl i hornhinnan. Om blodkärlen växer för långt in mot mitten kommer det att störa sikten ut.

Ciliarkroppen

Ciliarkroppen innehåller ciliarmuskeln som är den muskel som kontrollerar ackommodationen. Ciliarkroppen producerar även kammarvätskan och är fästpunkt för zonulatrådarna som håller fast linsen.

Konjunktiva

Konjunktiva är en slemhinna som sitter utanpå ögonvitan och på insidan av ögonlocken. Många av de körtlar som är inblandade i tårfilmsproduktionen sitter i konjunktiva. Vid irritation av konjunktiva, vanligen genom infektion eller allergi, syns detta genom att hinnan svullnar, blir ojämn och blodkärlen vidgar sig. Man upplevs som rödögd.

Innehåll artikel

Ögats anatomi

Sklera

Koroidea

Retina

Glaskroppen

Macula

Fovea

Papillen

Linsen

Synnerven

Pupillen

Iris

Kammarvätskan

Cornea

Ciliarkroppen

Konjunktiva

Fråga vår optiker

Återförsäljare av linser

Populära linser

Kontaktlinser

Linstillverkare

Linstillbehör

	Sklera Sklera, även kallad ögonvita är en senhinna. Den är mycket robust och skyddar de inre känsligare delarna av ögat så som retina och koroidea. Den är ca 1 mm tjock förutom där de raka ögonmusklerna fäster, där är den 0.3mm. De raka ögonmusklerna är 4 av 6 muskler på varje öga som kontrollerar ögats rörelser. Utanpå sklera ligger episklera som innehåller blodkärl som försörjer sklera med syre och näringsämnen. Det är dessa kärl man ser på utsidan av ögonvitan.
	Koroidea Koroidea är skiktet som ligger innanför sklera. Skiktet består av ett nätverk av kärl som försörjer retina bakifrån med syre och näringsämnen. Vid våt maculadegeneration, även kallad "gulafläcken sjukan" är det blodkärl från detta kärlnätverk som är boven i dramat.
	Retina Retina brukar i dagligt tal kallas näthinnan. Det är här ljusreceptorerna som gör att vi kan se sitter. Det finns 2 olika sorters receptorer, tapparna som är känsliga för olika färger arbetar i starkare ljus och stavarna som fungerar bäst i svagt ljus ser i svart/vitt. Stavarna är vanligast perifert på retina och tapparna är koncentrerade till fovea. Ett allvarligt tillstånd relaterat till retina är amotia retinae eller näthinneavlossning. Upplever man blixtar i synfältet som man inte kan förklara på något annat sätt t.ex. migrän, eller att det blir svart för delar eller hela synfältet skall man omedelbart söka vård.
	Glaskroppen Glaskroppen är en gelemassa som fyller ut ögongloben bakom linsen. Framför linsen är det kammarvätskan som fyller tomrummet. När man blir äldre minskar glaskroppen något i volym och det fylls på med vätska som tar det överblivna utrymmet. När glaskroppen minskar i volym kan den lossna från näthinna, det är detta som kallas glaskroppsavlossning. Det är i sig ett ofarligt fenomen men glaskroppen kan dra med sig näthinnan och då uppstår ett allvarligt tillstånd som kallas näthinneavlossning.
	Macula Macula är området runt fovea. Här är syncellerna ganska tätt packade vilket leder till en god upplösning av bilden eller bra synskärpa om man så vill. Utanför maculaområdet är syncellerna inte lika tätt packade men tillräckligt för att man skall kunna upptäcka objekt eller rörelser och sedan vända blicken dit för att mer detaljerat undersöka objektet. En sjukdom som drabbar många äldre är åldersrelaterad maculadegeneration (AMD). Det finns två typer an AMD, en våt och en torr. Den våta har sämre prognos men är till viss mån behandlingsbar medan den torra ofta inte ger så allvarlig synpåverkan. Den torra är å andra sidan inte behandlingsbar. AMD kallas ofta gulafläckensjukan.
	Fovea Fovea eller gula fläcken är den allra mest centrala delen av macula. Här är syncellerna allra tätast packade vilket leder till optimal synskärpa. Fovea upptar ca 5 grader av synfältet. I övrigt påminner fovea om macula.
	Papillen Papillen kallas också för blinda fläcken och är den plats där synnerven sitter fast i ögat. Alla nervtrådarna från alla synceller, efter diverse omkopplingar i näthinnan samt en del blodkärl, har sin ingång till ögongloben via nervutträdet. Detta leder till att det inte finns några synceller just där, därav namnet blinda fläcken
	Linsen Linsen i ögat står för ca 20 av ögats 60 dioptriers brytkraft. Resten av brytkraften ligger i cornea. Det är även linsen som ger oss möglighet att ändra fokuseringsavstånd, till exempel när vi växlar mellan att titta på TV och titta i en tidning. Linsen hänger i en massa trådar som kallas zonulatrådar, dessa sitter i sin tur fast i ciliarkroppen. Man kan likna det vid ett cykelhjul där navet är linsen, trådarna ekrarna och ciliarkroppen är fälgen. När vi skall titta på nära håll drar en muskel i ciliarkroppen ihop sig, på så sätt slappnar zonulatrådarna av och linsen tillåts att bli mindre i diameter men tjockare och detta ökar brytkraften. Efterhand som man blir äldre minskar linsens flexibilitet och vid ungefär 45 års ålder har den stelnat till så mycket att man inte längre kan läsa på normalt läsavstånd, utan man måste ta till läsglasögon. Katarakt eller grå starr är en ålderförändring i linsen som i princip drabbar alla vid något tillfälle i livet i någon grad. Den består i en grumling av linsen som gör att sikten ut blir försämrad. När katarakten blivit så framträdande att den besvärar patienten opererar man ut linsen och ersätter den med en konstgjord.
	Synnerven Synnerven är den nerv som skickar signalerna från ögat till olika delar i hjärnan där bilden tolkas. Synnerven består av ca 1 000 000 nervtrådar. Synnerverna från de bägge ögonen kopplas om bakom ögonen på ett sånt sätt att allt man ser till höger i synfältet skickas till vänster hjärnhalva och vice versa.
	Pupillen Pupillen är egentligen bara ett hål i iris. Anledningen till att den är svart är att pigmentlagret inne i ögat dämpar ljuset så att det inte studsar runt och följaktligen kommer det ut mycket lite ljus genom pupillen normalt sätt. Dock kan man på fotografier se röda ögon och det är färgen på näthinnan man ser på dessa fotografier.
	Iris Iris eller regnbågshinnan är den struktur i ögat som reglerar ljusinsläppet. Vid starkt ljus drar den ihop sig och i mörker ökar pupillens diameter. Vid ackommodation (närseende) är pupillen också mindre än vid samma ljusnivå vid seende på långt håll. Detta beror på att en mindre pupill ger ett större skärpedjup.
	Kammarvätskan Kammarvätskan fyller den främre delen av ögat, i princip mellan linsen och cornea. Den produceras på baksidan av ciliarkroppen, sipprar igenom pupillen, in i främre kammaren och absorberas till slut i kammarvinkeln som är vinkeln mellan cornea och iris. Kammarvätskans funktion är, förutom att hålla ögongloben utspänd, att förse cornea och linsen med näringsämnen och syre från insidan. Främre kammaren är det utrymme som finns mellan linsen/iris och cornea. Om man får obalans mellan produktion och avflöde så att mängden kammarvätska ökar, ökat trycket i ögat. Detta är en av mekanismerna bakom sjukdomen grön starr eller glaukom.
	Cornea Cornea eller hornhinnan är den transparanta struktur som sitter längst fram på ögat. Det är denna som står för den allra största delen av ögats optiska brytkraft, ca 40 av 60 dioptrier. Det är mycket viktigt att cornea är helt klar det är därför det inte finns några blodkärl i den. Cornea försörjs istället med syre och näringsämnen via tårvätskan och via kammarvätskan. Detta kan orsaka problem vid överanvändande av kontaktlinser då det leder till syrebrist som i sin tur leder till att det växer in blodkärl i hornhinnan. Om blodkärlen växer för långt in mot mitten kommer det att störa sikten ut.
	Ciliarkroppen Ciliarkroppen innehåller ciliarmuskeln som är den muskel som kontrollerar ackommodationen. Ciliarkroppen producerar även kammarvätskan och är fästpunkt för zonulatrådarna som håller fast linsen.
	Konjunktiva Konjunktiva är en slemhinna som sitter utanpå ögonvitan och på insidan av ögonlocken. Många av de körtlar som är inblandade i tårfilmsproduktionen sitter i konjunktiva. Vid irritation av konjunktiva, vanligen genom infektion eller allergi, syns detta genom att hinnan svullnar, blir ojämn och blodkärlen vidgar sig. Man upplevs som rödögd.