Synfel är ingenting som är exkluderat endast för äldre människor. Faktum är att synfel är relativt vanligt hos barn och att det faktiskt varit så att en ökning skett under senare år då man upptäckt att problem med synen kommit att krypa allt längre ned i åldrarna.
Som förälder så vill man naturligtvis sitt barns bästa i den här frågan - att barnet i fråga ska se så bra som möjligt och att rätt form av hjälpmedel ska anpassas efter vilken typ av synfel barnet lider av. Många föräldrar tar för givet att linser inte är någon bra lösning - men få har verkligen undersökt möjligheterna kring att låta sitt barn ha kontaktlinser snarare än glasögon. Något som faktiskt är fullt möjligt - och i många fall även en bättre lösning.
Ögonens form är inte så olika om man jämför ett barn och en vuxen människa. Det gör att även ett barn kan använda linser.
Linser bör endast användas av barn som har ett permanent behov av glasögon.
Barnet måste vara tillräckligt gammalt/moget för att förstå vikten av underhåll av sina linser. Det finns vid misskötsel en uppenbar risk för exempelvis ögoninflammationer. Du som förälder bör således vara extra uppmärksam då barn, av naturliga skäl, kan ha lätt att glömma.
Ett barn ska kunna sätta in- och plocka ut sina linser på egen hand. Viktigt är även att barnet i fråga förstår varför linserna behövs samt hur länge de ska sitta i. Ett bra tips kring detta är att skapa rutiner där linserna sätts i vid exempelvis morgonens tandborstning samt plockas ut vid kvällens dito.
Linserna ska vara utskrivna av en optiker och en ordentlig genomgång av dess skötsel ska ha gjorts i samband med utprovningen.
Sköter barnet sina linser på samma sätt som en vuxen människa så finns det inga risker. Däremot så finns det några tydliga fördelar. Linser är inte i vägen på samma sätt som glasögon. Dessutom så får man en bättre panoramablick där man ser utan att ha bågarna i vägen. En tredje fördel - som hör ihop med den första - är att linser är bekväma. Det finns även en ekonomisk fördel med linser kontra glasögon. Som förälder så kan det bli dyrt i längden att ersätta förlagda glasögon - linser riskerar man inte att tappa bort på samma sätt.
Vi skulle dock säga att den stora fördelen ligger i ett nyvunnet självförtroende. Tyvärr är det så att barn med glasögon ofta känner sig annorlunda och att de riskerar att bli retade i skolan. För många barn är det här en stor rädsla som - med stöd av forskning från barnpsykologer - kan leda till stora grubblerier och negativa tankar. Linser kan alltså definitivt leda till ett ökat självförtroende och ett mer öppet barn.
Då ett barn föds så är irisen inte fullt utvecklad; något som gör att barnets ögonfärg till en början är relativt ljus för att därefter stegvis bli mörkare under de första tolv månaderna och där man kan se vilka genetiska drag gällande ögonfärg barnet i fråga har. Ett nyfött barn har ungefär 3% av en vuxen människas syn. Synens skärpa och kapacitet ökar därefter gradvis.
Som med allt annat så krävs det träning och även gällande synen så behöver ett barn lite hjälp på traven. Som förälder så kan en bra övning vara att söka - och få - ögonkontakt med barnet med ett avstånd på ungefär 30 centimeter. Då detta skett så kan man därefter gunga sitt huvud i sidled och se om barnet klarar att hålla kvar fokuset genom ögonkontakt. Det ger dels bra träning och dels också viktiga ledtrådar kring huruvida barnet utvecklas på ett bra sätt.
Färgsynen då? Ett barn brukar någonstans mellan två-fem månader se färger på ett tydligare sätt. Och; barnet börjar även kunna se skillnader mellan färger som påminner om varandra - exempelvis rött och orange. Börjar ditt barn visa tydligt intresse för färgglada leksaker så är det också troligt att synen (färgseendet) utvecklas på ett korrekt sätt. Man ska tillägga att ett barns syn är fullt utvecklad vid tio års ålder och att synen - till skillnad från hörseln - tar längre tid att utveckla.
Om man ser till hur ett barn ser saker och hur barnet i fråga tränar sin syn så blir händerna ett viktigt hjälpmedel. Ett barn som upptäcker någonting spännande och samtidigt försöker - och lyckas - greppa föremålet i fråga genomgår en viktig process; både sett till synens utveckling och sett till det finmotoriska. Som förälder så kan du följa ditt barn och vara mer uppmärksam på vissa saker. Du kommer garanterat att se hur ditt barn gradvis kan fokusera bättre - exempelvis på ditt ansikte.
"Om ditt barn - efter tre månaders ålder visar tecken på fortsatt skelning eller vindögdhet så kan det påverka motoriken negativt. Ett besök hos en ögonläkare kan vara en god idé där lämpliga, eventuella, åtgärder kan sättas in"
Detta kan dock ibland te sig som så att barnet ser vindögt ut; något som kommer av att musklerna i ögonen ännu inte är färdigutvecklade. Detsamma gäller om barnet i fråga skelar. Här kan man dock vara uppmärksam som förälder. Skulle denna vindögdhet eller skelning kvarstå då barnet passerar tre månader så kan det vara bra att låta en ögonläkare undersöka ögonen.
Skelning eller vindögdhet kan nämligen påverka barnets övriga motorik såsom öga-hand-koordination, vidare till krypning och de senare första, upprätta stegen. Här kan en optiker/ögonspecialist göra en utredning samt en bedömning om någon åtgärd bör tas.
Att ett barn ser sämre än en vuxen har inte så mycket att göra med själva ögonen - det hör ihop med den sämre utvecklade hjärnan. Som förälder kan det vara häftigt att följa utvecklingen rent synmässigt och dra paralleller till övriga motoriska framsteg. Då barnet börjar krypa, gå och springa så utvecklas också synens djup och avståndsbedömning. Vid denna ålder kan man dock se vissa tecken på synfel. Man räknar med att ungefär sex procent av alla barn under fyra år lider av brytningsfel som inte är självkorrigerande.
Lyckligtvis så finns det bra tester och metoder för att fastställa detta - och naturligtvis så finns det också hjälpmedel. Testerna i fråga kan handla om att en ögonläkare visar bilder på vita, svarta och grå föremål - bilder som gradvis smalnar och där man kan se om barnet favoriserar vissa objekt, mönster eller om barnet i fråga, helt enkelt, fortsätter att se saker som inte längre visas.
I många fall brukar ögonläkare rekommendera föräldrar som misstänker synfel hos sina barn att ta bilder av sitt barn utan korrigeringsfiltret på. Genom dessa bilder kan man nämligen se om ögonen hos barnet reflekterar ljus likvärdigt eller om något av ögonen är sämre/bättre. Det finns även synfel som, i många fall, är självkorrigerande hos barn och till dessa räknas en så kallad blockering av tårkanalen där barnet inte kan producera tårar på ett normalt sätt - något som kan leda till irriterade ögon, upprepade ögoninfektioner samt väldigt vattniga ögon.
"Synfel är ofta ärftliga. Om du eller din partner lider av något typ av synfel så kan ditt barn ärva detta. Här kan ni som föräldrar vara lite extra uppmärksamma och söka hjälp vid behov. Det viktiga är att man snabbt agerar så att barnets utveckling och vardag inte blir lidande"
Ett synfel som bör behandlas tidigt gäller amblyopi - detta synfel beror på att ett öga tar emot fler synimpulser än vad det andra gör. Förenklat så får ett öga jobba hårdare än det andra - något som leder till att det andra blir "slappt" eller skelar. På engelska talar man om Lazy Eye; tyvärr finns inte ett liknande ord på svenska - men att ögat blir hängande är en närbesläktad beskrivning. Prognoserna är dock goda om man sätter in rätt behandling - glasögon eller exempelvis ögonlapp - tidigt och eftersom det i de flesta fall inte är något fel på ögat i sig så brukar man komma till bukt med problemet på ett effektivt sätt. Misstänker du amblyopi hos ditt barn så rekommenderas att du bokar tid hos en ögonläkare eller på barnavårdscentralen.
En sista sak om synfel är att de ofta är ärftliga. Lider du och/eller din partner av någon typ av synfel så är det alltså inte helt otroligt att ditt barn - nu eller i framtiden - kan ärva denna åkomma. I och med att dagens hjälpmedel är så pass välutvecklade så är ett synfel ingenting som man lider av - oavsett vilken ålder man befinner sig i. Det viktiga är att rätt hjälp sätts in så att man kan leva som vanligt.
Artikeln är granskad och verifierad av:
Anne Seideman